Dubbelfotingar, klass Diplopoda. Dubbelfotingar är en klass av leddjur som har två par ben per segment. De flesta är växtätare, men kan också livnära sig på dött organiskt material. De flesta är natttaktiva, och känsliga för uttorkning, Hela klassen har bara 51 arter, fördelade på 19 familjer i Sverige enligt Artfakta. Nedan visas bara något exempel.
Enkelfotingarna, klass Chinopoda. Enkelfotingarna är långa, smala, platta leddjur. Varje kroppssegment har bara ett benpar (dubbelfotingarna har två par per segment). Det främsta benparet är omvandlat till sk käkfötter och försedda med giftklor. Antalet ben hos vuxna djur varierar melan olika arter. De är rovdjur, huvudssakligen nattaktiva, och använder giftklorna för att döda sisina byten, som mest är andra småkryp. Artportalen räknar in 35 arter i Sverige, fördelade på 11 familjer.
Landgråsuggorunderordn. Oniscidea
är faktisskt kräftdjur som lever på torra land
32 arter är noterade i Sverige, fördelade på 12 familjer.
Gråsuggor har sju benpar, men de bakre benparen är grenade. Vattenlevande gråsuggor
använder de bakre benen som gälar, och landgråsuggorna har adapterat dem för att kunna
ta upp syre ur luften. Landgråsuggor överlever bara på fuktiga platser (men ej i vatten),
vilket har att göra med att de avger ammoniak istället för urea eller urinsyra,
och den processen kräver mer vatten.
Arterna kan vara lite besvärliga att särskilja, men murgråsugga, med sina glittrande
fläckar på en ganska platt, grå kropp, brukar gå att känna igen som adult.
Släktet Armadillidium, klotgråsuggor, känns igen på att de rullar ihop sig till små klot
om de känner sig hotade.
Artfakta anger ca 2000 arter påträffade i Sverige, varav ca 1100 kvalster, ca 800 spindlar, 25 lockespindlar och 23 klokrypare.
Spindlar har tydligt avdelad fram- och bakkropp. Framkroppen består av det sammanväxta huvudet och mellankroppen. Bakkroppen är osegmenterad, och har spinnvårtor i spetsen. De har kraftiga käkar, försedda med var sin klo, för att gripa tag i och spruta in gift i sina bytesdjur. Hanarna har förstorade pedipalper som används som parningsorgan. Bakkroppen är osegmenterad, med spinnvårtor i spetsen. Många arter bygger fångstnät, och nätens form och storlek kan ibland vara artspecifika. Påverkan av miljögifter eller andra stressfaktorer påverkar dock nätens utformning. Nästan alla spindlar är landlevande, men det finns några vattenlevande arter.
Kvalster, underklass Acari, är små spindeldjur, 0,1-7 mm långa. De är annorlunda
uppbyggda än andra spindeldjur. Käkar och pedipalper (mundelar som ser ut som korta ben) har oftast ett
eget kroppsavsnitt. Den bakre delen är den egentliga kroppen, och på den finns 1-4 par gångben.
Kvalster kan vara rovdjur, växtätare eller parasiter. Fästingar är ju kända parasiter på ryggradsdjur,
men det finns andra ganska välkända kvalster, som t ex rävskabb, vinbärsgallkvalster,
som förstör bladknopparna på svarta vinbär, olika kvalsterarter som parasiterar på humlor,
trollsländor m.fl. insekter. Husdammkvalster är ett samlingsnamn för många olika arter som
finns i dammet i våra bostäder, och kan vålla allergier. Artfakta har noterar över 1100 arter
i Sverige, men taxonomin är ganska oklar.
Lockespindlar, ordn. Opiliones, har liten, äggrund kropp, utan avdelad fram- och bakkropp.
De flesta har mycket långa, smala ben. De är rovdjur, men kan även äta av döda djur, eller t.o.m. multnade
växter. Många lockespindlar har en s.k. sadelteckning över ryggen, vars form och färg kan vara av betydelse
för artbestämning, liksom benens längd i förhållande till kroppen. På huvudets ovansida finns den s.k.
ögonkullen, en oftast taggig upphöjning på vars sidor de två ögonen sitter. Artfakta räknar in 26 svenska arter.
Klokrypare, ordn. Pseudoscorpiones, är små rovdjur, 1-7 mm. Deras pedipalper har gripklor och är längre än gångbenen.
Bakkroppen är tydligt segmenterad. De lever bland mossa, i murkna trä etc. Den mest välbekanta är väl bokskorpionen,
men de flesta är sällsynta, och indikerar ofta skyddsvärda biotoper.
Musslor, klass Bivalvia, är blötdjur, fylum Mollusca. Musslor har alltid två skal, som är uppbyggda av kalk. Mjukdelarna består av en mantel med två flikar. Dessa avsöndrar skalhalvorna. Gälar, fot, mun, tarm och könsorgan ligger alla omslutna av manteln. I bakänden finns sifonerna för in- och utströmmande vatten. De flesta musslor har en främre och en bakre slutmuskel för att stänga skalet. Alla musslor lever i vatten, de flesta i havet, men det finns ett trettiotal svenska sötvattenarter. De allra flesta lever mer eller mindre nedgrävda i sediment eller ovanpå botten. De livnär sig genom att filtrera vatten eller suga upp sediment från botten. De flesta är skildkönade men hermafroditism förekommer.
Snäckor, klass Gastropoda, är blötdjur, fylum Mollusca. De flesta har skal om är odelat
(inte två skalhalvor som musslorna) och oftast spiralvridet. Skalet består nästan bara av kalk. Om djuret hotas
av rovdjur eller torka drar det sig in i skalet. Landlevande sniglar, liksom de marina nakensnäckorna, saknar skal.
Snäckornas kropp består av en säck som omger tarm, lever och könsorgan, och en krypsula, som kallas fot.
Hos skalbärande arter är inälvssäcken omsluten av skalet. Huvudet har ett par tentakler och ett par ögon,
som ibland sitter på tentakelliknande stjälkar.
De flesta arterna är växtätare eller skrapar mikroorganismer från stenar eller vegetation.
