Skinnbaggar, ibland kallade stinkflyn, är små till medelstora insekter. Antennerna har oftast bara några få, men ganska långa segment. Sugsnabeln ligger vanligen invikt under huvudet och kroppen. Halsskölden är stor. De har trekantig skutell. Framvingarna inre del är förtjockad och mer eller mindre ogenomskinlig, liknande skalbaggarnas täckvingar. Den yttre delen är oftast mindre, membranlik och försedd med vingribbor. Den yttre delen av vingarna ligger omlott i vila, vilket de aldrig gör hos skalbaggar. Hos många arter är vingarna förkrympta eller saknas helt.
De flesta skinnbaggar är landlevande. Den stickande sugsnabeln utgår från huvudets undersida, framför eller i jämnhöjd med ögonen. Den används oftast för att suga växtsafter, men en del arter är rovdjur och suger kroppsvätskorna ur andra småkryp. Ett fåtal, bl a vägglöss, suger blod från större djur.
Sugsnabeln kan också användas till försvar. Många arter förvarar sig även med illaluktande, ibland frätande ämnen, vilket gett upphov till namnet bärfisar (som i taxonomisk mening syftar på en familj inom underordningen skinnbaggar).
Artfakta har ca 650 arter rapporterade från Sverige.

Svenska stritar blir sällan mer än ca 6 mm långa. Deras sugsnabel utgår från huvudets undersida, fäst långt bakom ögonen. Framvingarna är ofta färgade, och kan endera vara läderlikt förtjockade eller membranlika, men de är enhetligt utformade, inte uppdelade i två fält som hos skinnbaggarna. Många arter har som fullbildade antingen långa eller korta vingar. Långvingade individer kan flyga bra, emn de kortvingade kan ofta inte flyga alls. Antennerna har tre segment, är korta och trådformiga, fästade på huvudets undersida. Många arter har kraftiga bakben och hoppar ofta mycket bra.
Alla stritar lever av växtsafter. Eftersom växtsaft i stort sett saknar aminosyror och vitaminer är stritarna beroende av en egen flora av mikroorganismer som förser dem dessa livsviktiga näringsämnen.
Hanarna kan ofta frambringa ljud genom ett par s.k. tymbalorgan på sidorna av mellankroppen, eller genom att gnida vingarna. Människor kan inte höra ljuden från våra små, inhemska stritar, men i andra delar av världen är cikadornas sång välbekant.
I Sverige finns ca 500 arter stritar.

Växtlöss är små insekter med stickande sugsnabel. Deras framvingarna är enhetliga, och vanligen genomskinliga. Hos många arter finns både långvingade och vinglösa fullbildade individer. De bevingade individerna kan flyga, men sprids ofta med vindarna. De utgör då en del av det som ibland kallas ”luftplankton”. Antennerna är trådlika. Fötterna har två segment.
Alla växtlöss lever av växtsafter, och många arter har lever bara på en specifik art eller artgrupp av växter. Liksom stritarna är de beroende av mikroorganismer för att få tillgång till aminosyror och vitaminer.
Bladlöss växlar ofta mellan partenogenetiska generationer med enbart honor, och generationer med fullt utbildade individer av båda könen.
Flera arter av växtlöss är ökända skadedjur på växande grödor.
I Sverige finns knappt 800 arter växtlöss enligt Artfakta.