Listrekryp Start

Listrekryp Start

Skalbaggar Steklar Halvvingar Tvåvingar Andra insekter Andra evertebrater Alla kryp Meny
Listrekryp Start Skalbaggar Steklar Halvvingar Tvåvingar Andra insekter Andra evert Alla kryp

 
Listrekryp
Tvåvingar, ordn. Diptera
Tvåvingar har, som namnet anger, bara ett par fullbildade vingar. Det bakre vingparet är ombildat till ett par svängkolvar, ven kallade haltéer. Det är korta, klubblika balansorgan som anvnds nr insekten flyger. Tvåvingar lever av olika vätskor, och deras mundelar är därför sugande (och ibland stickande), inte bitande.
Tvåvingar delas in i två undergrupper; flugor och myggor. Flugorna har oftast ganska kompakt kroppsform, korta antenner med få segment, ofta med ett borst i eller nära antennspetsen. Myggor brukar ha en relativt smal kropp, och längre antenner med många segment
Hos vissa grupper av tvåvingar, t ex stickmyggor, måste honan få minst ett mål blod från ett ryggradsdjur för att äggen ska utvecklas. Larverna livnär sig däremot ofta på olika slags multnade organiskt material. Många mygglarver utvecklas i vatten.
Blombesökande arter är ofta viktiga pollinatörer, t ex olika slags blomflugor.
Enligt Artfakta finns mer än 6 000 arter av tvåvingar i Sverige. Jag har knappast tittat på myggor alls, men jagat dem...), men däremot försökt arta framför allt de blomflugor som det finns så många arter av.
Klicka på en bild eller ett namn så visas fler bilder och lite uppgifter om arten

 
Flugor, uordn. Brachycera

Flugor särskiljs lättast från andra tvåvingar genom att deras antenner är kortare än huvudet och bara har 3 (ibland bara 2) segment. De är vanligen ganska kraftigt byggda.
Det finns mer än 5 000 arter noterade i Sverige av Artfakta, fördelade på 88 familjer. Troligen tillkommer ytterligare arter som ännu inte beskrivits.


Blomflugor, fam. Syrphidae

Blomflugor är mycket viktiga som pollinerare. Deras teckning imiterar ofta getingar m.fl. lite ”farliga” insekter, men känns ofta igen på sin förmåga att hovra över blommor mm. De har en s.k. falsk vingribba, vena spuria, en längsgående ribba som löper mitt på vingen som inte hänger ihop med de andra vingribborna. Många arter, t ex inom släkter Eristalis, är mycket snarlika, och bör därför inte bestämmas från foton.
De relativt slanka arterna i underfamiljen Syrphinae känns igen på att huvudet är konkavt baktill, och delvis täcker skuldrorna. Det är oftast svarta flugor med gula parfläckar eller tvärband på bakkroppen. Larverna äter f.a. bladlöss.
Underfamiljen Eristalinae har en rundad eller rak bakkant på huvudet, som alltså inte täcker skuldrorna. Dessa arter är vanligen ganska kraftiga. Larverna lever oftast av olika former av dött organiskt material, en en del äter levande växter, och några få äter bladlöss etc.
Underfamiljen Microdontinae är kompakta blomflugor med utskott på skutellen och en kort, avbruten vingribba i vingens ytterdel. Larverna lever av myrägg och -larver.
Ca 400 arter blomflugor är kända från Sverige.

Andra flugor
Humlerovfluga
Laphria flava
(fam. Rovflugor)
Tolmerus atricapillus
Tolmerus atricapillus
(fam. Rovflugor)
Stor svävfluga
Stor svävfluga
(fam. Svävflugor)
Prickvingad svävfluga
Prickvingad svävfluga
(fam. Svävflugor)
Villa hottentotta
Villa hottentotta
(fam. Svävflugor)
Conops quadrifasciatus
Conops quadrifasciatus
(fam. Stekelflugor)
Sicus ferrugineus
Sicus ferrugineus
(fam. Stekelflugor)
Empis borealis
Empis borealis
(fam. Dansflugor)
Empis tessellata
Empis tessellata
(fam. Dansflugor)
Strobilomyia anthracina
Strobilomyia anthracina
(fam. Blomsterflugor)
Gulhövdad spyfluga
Gulhövdad spyfluga
(fam. Spyflugor)
Pollenia
Pollenia, flera arter
(fam. Daggmasksflugor)
Cylindromyia brassicaria
Cylindromyia brassicaria
(fam. Parasitflugor)
Cylindromyia pusilla
Cylindromyia pusilla
(fam. Parasitflugor)
Dinera ferina
Dinera ferina
(fam. Parasitflugor)
Eriothrix rufomaculatus
Eriothrix rufomaculatus
(fam. Parasitflugor)
Tachina
Tachina, flera arter
(fam. Parasitflugor)
Rhagio scolopaceus
Rhagio scolopaceus
(fam. Snäppflugor)
Blindbroms
Blindbroms
(fam. Bromsar)

 
Myggor, uordn. Nematocera

Myggor är vanligen slanka, och har oftast relativt långa antenner med många segment.
Det finns mer ca 3 400 arter i Sverige enligt Artfakta, fördelade på 28 familjer.

Skoghårmygga
Skoghårmygga
(fam. Hårmyggor)
Videknöl
Videknöl
(fam. Gallmyggor)
Rödknopp
Rödknopp
(fam. Gallmyggor)
Aspkulor
Aspkulor
(fam. Gallmyggor)
Fyrfläckig småharkrank
Fyrfläckig småharkrank
(fam. Småharkrankar)
Tipula fulvipennis
Tipula fulvipennis
(fam. Storharkrankar)