Familj: Curculionidae, Äkta vivlar

Beskrivning: Granbarkborren är bara 4–5,5 mm lång, men vållar enorma skador på granskog, och skadorna har ökat dramatiskt sedan torråret 2018. Skalbaggen är mörkbrun, ofta med mörkare halssköld, kort cylindrisk. Huvud är, sett från ryggsidan, dolt under halsskölden, som är ovanligt stor, nära halva kroppslängden. Täckvingarna täcker inte hela bakkroppen, och är kantade av fyra tänder vardera. Granbarkborren är allmänt förekommande i granskogar i hela Sverige.
Den stora svärmningen sker under maj-juni, men en andra svärmning kan ske senare under varma somrar, ibland i flera vågor. hanarna gräver då ut en parningskammare relativt långt ner på en äldre gran. Friska granar svarar med ett kådflöde, som kan dränka hanarna. Honorna lockas till kammaren av feromoner. Därefter gnager honan en 8-15 cm lång modergång som följer fiberriktningen. Äggen lägg i små fickor längs gången, och samtidigt sprider föräldradjuren sporer av blånadssvampar, som bidrar till att döda trädet, vilket är nödvändigt för larvutvecklingen. larverna gnager sedan lite vindlande sidogångar som stålar från en avlång sol, och bildar de karakteristiska gnagspåren som ses på den döda veden.